det är nu som världen får rasa

Kan inte bara sitta som om livets mening håller på att försvinna. Jag tröttar bara ut mig själv, faller i dimma och känner bara tomhet. Jag måste rycka upp mig, se saker ur andra perspektiv och inse att trots att det varit det allra bästa som någonsin hänt mig kan det vara dags att gå vidare.

Allt förlitar sig på ett avgörande beslut. Men finns inget kvar så är det ingen idé att längre försöka.

Jag älskar dig, glöm inte det. Tack för allt



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0