mycket kan döljas men sanningen kommer alltid fram
det är som jag sakta närmar mig slutet på tunneln men det är något som motvilligt drar mig tillbaka. varför kan jag inte bara ta de där steget framåt? jag har chansen, tillfället står i akt men en iaktagelse från ett perspektiv långt bort gör så att stigen förblir suddig och frågan hur jag ska ta mig fram kvarstår.
ge mig styrkan. jag vill inte stå kvar på ruta ett
ge mig styrkan. jag vill inte stå kvar på ruta ett
Kommentarer
Trackback
