kom precis hem till vonca. dagen har blivit helt knas men de får väl funka ändå, jag är ändå med den som betyder allra mest för mig.

jag vet inte vart jag ska ta vägen. olyckan verkar streta emot mig varenda gång jag söker lyckan. utan mina vänner skulle jag inte ha någonstans att ta vägen. jag är lycklig över dom jag har men ändå är det som att jag söker saker jag inte kan nå. detta är det som ger mig olyckan. jag skulle mest av allt vilja klara mig med lyckan jag har, men detta verkar inte gå. vart ska jag ta vägen nu?

veronica, du finns för mig oavsett. du är den som betyder
http://ahlsenveronica.blogg.se