jag vet inte vad som ska skrivas. ord och känslor sitter fast i halsgropen och nästan allt som vart min medvind sätter sig som motvind. kommer jag stå fast i den här punkten elr kommer jag kunna kämpa mig fram. svårt och med obehagliga steg vandrar man framåt på otrygga vägar. men med en trogen vän att hålla sig tätt intill gör förhållandet med omvärlden iaf en smula lättare.
filmen på tvn fångar mig tyvärr. de är här jag nu måste avbryta

du är oersätterlig i mina ögon