jag står i ett rum och skriker, men ingen hör

världen omfamnar mig, ger mig riktigt bra alternativ men nej, jag står fast.
utan veronica hade gårdagen gått i spilror, jag har verkligen en av dom finaste människorna på jorden vid min sida.

snart börjar skolan igen och nu snackar vi gymnasiet. fruktad elr välkommen vet jag inte än, men sommarlovet har vart ett av dem bästa någonsin även fast deprissioner har knackat på min dörr om och om igen. de är fan bara 18 dagar kvar! tiden rinner och mycket händer på kort tid, minnen för livet skapas.

ett glas cola ska hämtas! resten av kvällens planer blir nog film i ensamheten med mobilen i handen. passar perfekt för mig denna torsdag kväll.
take me away

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0