jag lever i min egna sagovärld

jag vet inte vart jag ska ta vägen. både alla minnen och känslor försvinner i en enda smäll. vart ska man ta vägen när allt bottnar i skit. jag är en metafor, flyger och svävar i mina lyckligaste tankar. jag saknar, jag älskar. de är något jag har svårt att erkänna.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0